Dagliga notiser 2021 (ordspråksboken) Maj

 

1/5   Puidoux   regn +8   Älgar över älven=13

Strax innan det blev mörkt igår så slutade det äntligen att regna så vi drog på oss stövlarna och tog en syrerik kvällspromenad. Jag klädde av mig för att mer eller mindre krypa till kojs med en bok när jag kastar en blick på dataskärmens så orörliga skog, och plötsligt lösgör sig fyra älgar från skuggorna och kliver ner i vattnet för att simma. Jag hade inte sett ett enda djur på hela dan och plötsligt vid niotiden när det börjar bli ganska mörkt även i Sverige så får de för sig att ta ett kvällsdopp. Så idag den förste maj är det redan tretton älgar som tagit sig över Ångermanälven.

Another rainy day in Cremières City, vi bor precis mitt i byn på andra våningen i en stor gammal bondgård som överblickar byns trevägskorsning. Det är inte mycket som undslipper våra ögon, vi har koll på allt som händer vilket inte är särskilt svårt. För det mesta händer det ingenting. Vi tog oss för ovanlighetens skull ut ganska tidigt och innan regnet började falla så hann vi med att köpa lite vin hos en av de två odlare som bara bor en dryg kilometer hemifrån. Han sålde ut sin vita Chasselas och sin röda Pinot Noir från 2019 nästan 25% billigare, detta för att göra lite plats i sin källare. Ett sunt exempel som andra vinodlare borde ta efter.

Efter detta fanns det ingen anledning att gå ut i den blöta kylan, vi bunkrade upp med ved och vin och åt en lång god middag bredvid braskaminen medan vi tittade på de stackars proffscyklister som var ute och körde Tour de Romandie, fransk-schweizarnas enfaldiga fatto-kopia på Tour de France. Det fortsatte att regna och jag satte mig och jobbade med en klart godkänd melodi plus en medioker text. Det dröjde inte länge förrän polletten trillade ner och magin infann sig, det behövdes bara några små justeringar.

Av bara farten spelade jag in denna nya låt trots att alla grannar var hemma, normalt sett tycker jag bäst om att vara ensam i huset. Dessutom var det lite sent men en lördagskväll gör det inte så mycket, ingen skulle upp till skola eller jobb i morgon. När jag i januari bestämde mig för att skriva denna dagbok var det med baktanken att mer eller mindre lägga låtskrivandet på hyllan, åtminstone ett år framåt. Men så fungerar det ju aldrig för mig, det går inte bara att sluta. Däremot kommer jag förstås inte att komma upp i de drygt trettiotal låtar som jag har skrivit under vart och ett av de senaste sex åren. Jag är för närvarande en halvpensionerad låtskrivare som börjat blogga, och som försöker att få tid över till att leva lite grann ibland.

2/5   Puidoux   växlande molnighet +10   Älgar över älven=15

En lång trist söndag då jag egentligen inte har lust att göra något alls, ändå ger jag mig på våra så kallade sanitetsporslin som har en ständig tendens att dra till sig kalkavlagringar. Vi har en apparat i källaren som genom en sorts elektrolys slår sönder kalkmolekylerna till små partiklar och även om den gör stor nytta så förslår det inte på vårat otroligt kalkrika vatten. En gång om året lägger jag mig med huvudet ner i toastolarna för att rent mekaniskt skrapa och skrubba bort alla fulbruna kalkränder som bildads, ett riktigt skitjobb i alla bemärkelser.

Det var inte särskilt roligt väder och jag gick inte ens med på dagens promenad utan satte mig och skrev. Jag skriver dagbok och diverse annat för att jag vill förstå mig själv, vilket förhållande jag har till min omgivning och varför jag tar en viss ståndpunkt. Denna självterapi är det huvudsakliga syftet och jag har aldrig tänkt mig någon läsare till dessa egocentriska och ointressanta skriverier. Jag har alltid skrivit låtar för att jag ofta tröttnat på all skit som görs och tycker bättre om att lyssna på min egen musik. En nyskriven låt som ingen annan har hört har jag ibland på ständig repeat i en vecka eller två bara för jag själv tycker den är så bra. Själv är bäste dräng. Ordspråk nummer 44 : Varför lyssna på den idol som brast när man själv kan stränga en båge.

OUT OF MY HAIR

Om jag inte hittar någon intressant ny musik får jag försöka att göra nåt bättre själv. Eftersom jag är ensam part i målet är min åsikt fullständigt subjektiv. Men att jag råkar ha denna åsikten är ett objektivt faktum, folk kan säga vad de vill men de kan aldrig ta ifrån mig min åsikt. Jag har slutat att ha någon falsk blygsamhet, om någon eventuellt frågar mig så säger jag vad tycker. I mina egna öron så skriver jag ibland världens bästa låtar, hade jag inte tyckt på det viset så hade jag aldrig fortsatt. Självklart är jag medveten om att jag är totalt ensam om att ha denna åsikt. En så högmodig, narcissistisk och självgod tanke bör man naturligtvis aldrig yppa. Vilket jag trots allt gjort ibland. Fel, fel, fel. Som Brasse sa till Magnus.

3/5   Puidoux   sol +9   Älgar över älven=15

Innan jag somnade läste jag det sista kapitlet i Simone de Beauvoirs bok "Ålderdom" där hon bland annat tar upp äldre människors tilltagande behov av dagliga rutiner. Typ tandtråd på kvällen och yogatibetaner på morgonen. Av naturliga skäl finns det mycket i den boken som talar till mig idag på ett helt annat sätt än när jag läste den för fyrtio år sedan. Det är lätt och intressant att läsa om något som man upplever varje dag och känner väl till. Det var värre med "Det andra könet" om man säger så, jag läste en snabböversatt förkortad upplaga när jag var i tjugoårsåldern men kände likväl, trots att jag var av fel kön, att jag kunde ta till mig de flesta idéer och åsikter. Det gjorde mig antagligen gott men jag var ändå lite tidigt ute. Att läsa den fullständiga utgåvan var ett av de mål jag hade satt upp när jag flyttade till Schweiz för elva år sedan och trodde att jag skulle ha gott om tid som förtidspensionär. Ack vad jag bedrog mig.

Det tog mig nästan tio år att komma igenom denna svårlästa och numera aningen föråldrade kvinnobibel, delvis av den enkla orsaken att boken var för tung att släpa med sig och låg stilla på nattduksbordet uppe i stugan. Det var alltså kanske bara en månad om året som den fanns tillgänglig för mig. Ett annat objektiv som jag satte upp när jag blev pensionär var att läsa om vissa böcker i min bokhylla som jag ansåg speciellt viktiga och/eller läsvärda. Högst upp den denna lista fanns de Beauvoir's "Ålderdomen". Ständigt denna "Castor" (som Sartre kallade henne), hon är allestädes närvarande. Pressen intervjuar Beauvoir's adoptivdotter eftersom förlaget har släppt en tidigare outgiven självbiografisk roman om en kärlekshistoria hon hade med en skolväninna. I nutidens rättrådiga anda drar man även fram gamla obevisade skandaler om att hon som lärarinna förförde sina elever. Och att hon efter att ha testat dessa ungflickor sedan skickade över dom till Sartre för att se vad han tyckte. Smaskigt värre om det vore sant.

Dagens pseudohändelser uppgick till tre, på morgonen hade vi ingen ström i vårt kök och badrum, däremot fanns det el i vardagsrummet och byrån. Ingen av våra automatsäkringar var gången men när jag var på väg ner i källaren för att kolla husets huvudsäkringar mötte jag källargrannen som varit ute med sin lilla hund. Hon hade pratat med takläggarna som jobbade på ett hus strax ovanför vårat, en kranbil som skulle leverera nya takpannor hade kommit för nära byns huvudledning och slitit av en av trådarna. Därför hade vi kvar en fas till låg-spänningen men inte tre-fas till köksutrustning med mera. Jag tog en riktigt lång förlängnings-sladd och drog genom hela lägenheten och fick på så sätt igång kaffebryggaren och kyl&frys.

I brist på annat tillbringade vi två timmar i trädgården, vi grävde upp trädgårdslandet så det är klart att så när det blir lite varmare, mina sättpotatisar börjar redan visa sina första små skott. Jag planterade även de fyra grenskott som var det enda som fanns kvar från granntomtens underbara björnbärssnår, de har stått i vattenblandad jord i två månader och hade även dom börjat få fullt med små gröna skott. Sedan tog jag trots kylan en härlig cykeltur till ölbutiken, dock utan att provsmaka något på hemvägen. Det är måndag och alltså en av våra två vita veckodagar. Det var återigen mössa på hela vägen i denna kylslagna nordvästvind men jag hade fått rejält med färg på kinderna efter min lilla utflykt.

4/5   Puidoux och Lausanne   halvklart +15   Älgar över älven=16

Lite solsken på morgonen men sen mulnade det på mer och mer. En ensam älg hade fått för sig att simma över älven klockan fyra på morgonen, det var bara ett svagt gryningsljus och de orörliga nattkamerorna var fortfarande inkopplade. Jag vet inte om någon i produktionsteamet jobbar nattskift och sitter och kollar vad som händer, om så är fallet måste han ha somnat för det schema som automatiskt styr nattens kameror ändrade inte sin sekvens. Så av en slump såg man plötsligt en grådaskig skugga kliva ner i vattenbrynet och simma ut ur bild, ingen av nattkamerorna kunde följa älgens färd utan sändningen växlade ganska snart över till en annan plats. Med lite otur hade denna morgonpigga älg inte kommit med i statistiken och missat årets simborgarmärke.

Igår var det "pressfrihetens dag" och GP hade ett erbjudande som det bara inte gick att tacka nej till, man kunde låsa upp alla artiklar på deras internetsida under ett halvår för bara 1 (en) krona, per dag blir det så lite att det inte ens går att räkna. Sedan gäller det att komma ihåg att säga upp det fortlöpande abonnemanget i november, annars kommer de att dra 150 kr/mån, något som är alldeles för dyrt för att få läsa deras mediokra internetartiklar. Förra året hade jag samma sorts prenumeration på DN's nätupplaga men vad jag inte förstår är att trots att den för länge sedan har gått ut så är det fortfarande bara ungefär en av tio artiklar som är blockerad. Ännu konstigare är att detta bara fungerar på min dator, om jag öppnar deras app i min mobil så är det tvärtom, i stort sett allting är blockerat.

Utan något abonnemang var det ungefär samma förhållande för GP-sidan, enbart 10% av artiklarna var öppna för gemene man. Tyvärr var det ingen större sensation att plötsligt kunna läsa allt, det var så otroligt mycket dravel, antingen på grund av att ämnet var småskuret regionalt och inte intresserade mig eller också för att artikeln helt enkelt var för dåligt skriven. För en gammal göteborgare var det verkligen ledsamt att behöva konstatera att journalistiken håller en helt annat klass på DN. Men för det facila GP-priset av en krona kan man inte klaga för mycket, det är bara att ställa en väckarklocka till hösten för att inte missa att säga upp prenumerationen. Och att hoppas på att jag kan fortsätta läsa det mesta i DN gratis.

Vi väntade oss regn och tog fram regnkläder och paraply för vår tripp in till Lausanne. Denna massiva framförhållning höll regnet borta men det blåste desto mer, väldigt kraftiga men ganska ljumma västliga byar, det var bara saltstänken som saknades för att jag skulle känna mig som "hemma" i Göteborg. Först gick vi en vända på stan och besökte stadsbiblioteket och diverse affärer. Eftersom det var en vit tisdag (och blåsigt) så hoppade vi över det efterlängtade vinglaset på någon uteservering, istället gick vi på bio och såg ett gäng depressiva danska lärare supa skallen av sig. Danskt ordspråk 1 : For faen, ta dig en lille !!

Det märktes att biograferna blivit väldigt populära efter att de fått öppna upp igen, det var mycket längesen som jag såg så mycket folk på en eftermiddagsfilm. Den stora salongen var naturligtvis inte full, alla hade ansiktsmask och var utplacerade med rejält tilltagna avstånd men vi var likväl ett halvdussin personer på varje bänkrad. Det är aldrig speciellt skoj att se på när andra, speciellt inte danskar, blir asfulla och löjliga när man själv sitter spik nykter i en biosalong med en mask och varken får lov att dricka eller knapra i sig något tilltugg. Enda sättet att stå ut med en dylik orgie är att själv delta. Det roligaste var nästan publikens reaktion på dessa totalt utflippade skandinaviska dryckesvanor, de hade aldrig sett något liknande.                   Danskt ordspråk 2 : Hvornaar smaker en Tuborg best? Hvergang !!

5/5   Puidoux   allemansväder +13   Älgar över älven=17

Gårdagskvällen bjöd på ett smärre mirakel i fotbollsvärlden, något som ingen av de medverkande spelarna, lagledarna, de åtta åskådarna!! eller journalisterna sa sig tidigare ha upplevt. GAIS låg under med 0-2 när det återstod sju minuter av matchen mot Öster och hade redan missat en straff, det var snudd på att jag i ren förtvivlan stängde av min resultat-app i mobilen. Men man skall aldrig räkna ut GAIS, de kom igen och lyckades vinna med 3-2. Efteråt tackade spelarna de åtta lyckliga åskådarna som hade kört allsång hela matchen igenom för att få det att låta som om de vore mångdubbelt fler. Grönsvart är nu i topp på superettan efter fyra omgångar, men vad man också kan räkna med när det gäller GAIS är att förr eller senare går allting åt pipan. Ordspråk nummer 45 : Räkna de lyckliga stunderna blott, de kommer kanske aldrig mer igen.

Kvällens resultat var så unikt att GP tillägnade GAIS hela fyra artiklar, vilken lyckoslump att jag idag med min enkronas-prenumeration kunde läsa alla dessa lovord. Plötsligt var vi gaisare "Kungar av Göteborg" och de andra klubbarna fanns inte med på kartan. Det mest anmärkningsvärda var kanske att till och med DN hade en stor artikel om GAIS mirakulösa vändning, en tidning som normalt sett ALDRIG skriver något om Göteborgs-lagen, i synnerhet inte om de ligger i division två (och heter GAIS). Eftersom DN inte har några reportrar i Göteborg hade de bemödat sig om att köpa in artikeln från TT, något som också är högst ovanligt. De skryter vanligtvis över att de har flest och bäst reportrar bland landets tidningar och alltså inte behov av att köpa vad det vara månde från en simpel pressagentur.

När GAIS igår gjorde en så kallad "Fergie" så var det toppen på en lång positiv fotbollstrend. Med Alex Ferguson som tränare lyckades United ofta vända matcher i de absolut sista minuterna, så när de då och då vann någon match på övertid så kallades det för "Fergie-time". United hade varit ganska bra denna säsongen och även om de "bara" kom två i ligan så hade de fortfarande chansen att vinna Europa-ligan. Dessutom hade mitt tredje favoritlag Inter vunnit italienska Serie A för första gången på ett drygt decennium, efter det att allas vår ärkefiende Juventus vunnit nio fruktansvärda år i sträck. Min fotbollshorisont som legat i ett totalt dunkel tycktes denna senaste månad oerhört mycket ljusare än på väldigt länge.

Denna onsdag var för övrigt alldeles ordinär ity vädermässigt väldigt variabel, spöregn hela morgonen, sedan en massa vind och till slut lite sol. Vi var och handlade, tog en händelselös långpromenad, åt en fondue för vi tyckte det var så kyligt och diskuterade politik, något som är ett av våra favoritnöjen när vi inte har något annat för oss. Vi kommer egentligen aldrig överens så det är förvånansvärt att vi fortfarande håller ihop. Det måste bero på att vi innerst inne älskar varandra en smula, eller förmodligen lite mer än så.

6/5   Puidoux   regn +8   Älgar över älven=26

Inget roligt väder idag, men det var ännu värre för älgarna. Det är massor med djur ute och rör på sig nu, sent igår var de ytterligare sex som simmade över älven och idag var de åtta stycken som var nere på den lilla stranden som blivit synlig när isen smält undan. Men just då började det snöa ganska ymnigt så de kände bara på vattnet och gjorde sedan helt om för att ta skydd mot snöstormen uppe i den täta skogen. I väntan på bättre badväder. Det fanns en långtidsprognos för sommarvädret i tidningen idag, de snackar om att vi kommer att få tre vackra och varma månader framför oss. Ordspråk nummer 46 : Fan tro't, sa Johan när han tittade ut. Jag tänker stanna inne hela dan idag, förutom en liten sväng ner till vinkällaren.

Och regnet bara fortsatte att falla, vårat vattenfall var återigen vackert vitskummigt längs med hela bredden och den livliga kaskaden gjorde att man inte längre såg något av klippstupet. Bäcken forsade och gjorde sig hörd så fort man stack ut ett öra på balkongen. Hustrun kapslade in sig i plast och vågade sig sedan ut i regnet för att skrubba bort alger och svampar från terrassmuren. Men det dröjde inte länge innan hon kom in igen. Det var alldeles för kyligt, vi får vänta tills det kommer ett varmt men kraftigt sommarregn.

När vi handlade igår hade vi hittat ett gäng förhållandevis färska bergtungafiléer som blev oerhört goda lätt panerade tillsammans med en Pinot Noir från en av våra vinodlarkompisar i grannbyn Chardonne. När vi ätit klart ringde Peter och eftersom det bara var torsdag var han nästan nykter så vi hade ett riktigt trevligt samtal som höll på i två timmar. United spelade en avslagen men ändå målrik retur, trots att Roma vann med 3-2 kunde de förstås inte hämta upp 2-6. Final för United den 26:e, tyvärr inte mot Arsenal som blev utslagna mot ett spanskt lag. Jag tycker inte så bra om spanska spelare, de är allmänt oärliga och slänger sig värre än italienarna. Ordspråk nummer 47 : Den spanska räven fuskar som en annan räv.

7/5   Puidoux   mulet +9   Älgar över älven=29

Det spöregnade fortfarande när jag vaknade, men detta ihållande hällregn har gjort gott åt marken som varit så extremt uttorkad. De drygt tio älgar som legat och idisslat eller lullat runt i skogen hela dan igår fick äntligen tummen ur och tidigt i morse gav de sig äntligen iväg över älven, de var så många att de bokstavligen fick ställa sig i kö för att komma ner till vatten-brynet. Regnet gav till slut med sig och det var extremt blött överallt, i synnerhet på vår terrass. Men vi har inte hört nåt än om vattenläckor hos grannen. Hon har ju flyttat tillbaks in i sitt demolerade sovrum eftersom hon var så trött på bäddsoffan framför TV'n så hon borde ha sett om det började droppa, men den lilla lagningen de gjorde för några månader sen verkar fortfarande fungera.

Vi lider med henne, hur skoj är det att sova i ett rum utan något innertak där man tittar rakt upp mot några rostiga stålbjälkar och en sprucken betongplatta. Som om man bodde i en gammal nedlagd fabrikslokal. Jag hoppas det händer något snart men de olika firmorna vi har kontaktat är väldigt långsamma med att lämna några konkreta offerter. Nästa vecka har vi bjudit in en massa folk som vi känner för den traditionella festen som vi anordnar varje flygar-torsdag. Eftersom inga jobb verkar spikade än så kan vi nog vara på terrassen som vanligt. Annars har vi alltid möjlighet att plocka ut bord och bänkar nere på vår gemensamma stenlagda gård, eller ifall det regnar framför våra förråd där vi lagrar veden under tak men där det ändå finns plats.

Annars var det en händelselös dag, både hos oss och ute hos älgarna. Den stora fördelen med att vara pensionär är att man vänjer sig av med att det alltid måste hända nåt. Jag är alltid närvarande i min dag och jag har alltid något litet att pula med, jag sitter aldrig och stirrar i tapeten utan är alltid verksam på ett eller annat sätt. Naturligtvis ser det ut som om ingenting händer men det är inte sant, livet går vidare i sitt lugna tempo och även om det finns en orörlighet i skeendet så är den chimär. Så länge vi tänker och finns till så är det alltid en liten utveckling någonstans, vi läser eller hör något och instinktivt reagerar vi och tar ställning. Utan att ens veta om det. Ordspråk nummer 48 : Så länge det finns liv så finns det hopp.

8/5   Chatel   sol +12   Älgar över älven=35

Vi vaknade riktigt tidigt, min fru hade ställt väckaruret för att ge sig iväg tillsammans med sin frivilliga bataljon för att gräva upp invasiva växter längs med Léman-sjöns underbara små stränder. Som en riktig stachanovit. De får ingen ersättning men väl en stor lunchaperitif med kommunens egna Lavaux-viner och de bästa ostarna, charkuterierna och bröden som regionen kan erbjuda. Detta efter några timmars grävande i strandkanterna. Jag vet precis vad de smaskar på eftersom jag blev inbjuden en gång när jag skulle hämta upp min fru och de hade blivit så försenade att aperon just hade börjat när jag anlände. De kunde inte med nåt annat än att bjuda in mig och jag lät mig väl smaka fast jag inte hade grävt upp en enda rot.

Jag var också strängt upptagen, jag hade så många nya kapsyler att de inte rymdes inom ramarna på mina masonitskivor utan jag var tvungen att sortera om rubbet, 3400 kapsyler att flytta runt. Tur att jag jag gör mina "tibetaner" varje morgon och har blivit mycket mjukare i rygg och leder. Efter dessa våra båda hästjobb kändes det nästan som att åka på semester när vi packade in oss och körde upp till Chatel. Jag blev stoppad av schweizarna vid gränsen men förstod inte riktigt varför de hindrade mig att åka ut ur landet. Det var så många gränspoliser så troligen hade de en övning för nya rekryter.

I huset var det sju grader så vi öppnade överallt för att släppa in lite värme. Men det hjälpte inte mycket och det blev inte bättre av att min nyfikna hustru ville kolla "mätarställningen" på vår nya elcentral. Hon råkade trycka på den knappen som man absolut inte får röra och då försvann all elektricitet i hela huset. Det gick inte att återställa hur ofta vi än försökte, det tog oss nästan två timmar att fatta att man måste lämna knapparna ifred i drygt tjugo minuter innan det är möjligt att återställa. Alla dessa nymodiga installationer där man inte fattar skjortan. Så länge vi inte hade någon el så kunde inte oljepannan starta eftersom den också behöver el för att gå igång. Jag hatar när man är så utlämnad åt teknikens så kallade framsteg och sitter där i kylan.

Denna lördag var det helg i Frankrike, allt var stängt och knappt en människa rörde sig ute. Man firade någon sorts vapenstillestånd men jag vet inte om det var första eller andra, inte lätt att veta för oss svenskar som inte har varit med i kriget. Men vi hade tagit med allt som behövdes för att göra en grekisk sallad och inte behöva handla förrän söndag morgon då stormarknaden var öppen igen. Men det var inte möjligt att äta kallt när det bara var tio grader i huset. Vi skippade salladen och värmde en konservsoppa och lite spaghetti med en burk pesto, vi har alltid lite nödproviant i lager. Vi hittade till och med en oöppnad påse med riven parmigiano i kylskåpet, och jag hade haft den goda idén att ta med en flaska Malbec för 40 kr. som jag hade fått syn på igår när vi köpte tändved och pelargonier på "Jordnära" nere i Puidoux. Denna flaskan rödvin höll nästan rumstemperatur till skillnad från de i källaren som var iskalla, vitt var inte att tänka på.

9/5   Chatel   sol +15   Älgar över älven=39

Sedan jag flyttade ner till Schweiz så har jag aldrig varit med om en så kylig vår, tidningarna påstår att man får gå tillbaka till 1983. Samtidigt höll vi på att torka ut så ett drygt dygn med ihållande regn var välkommet och har lämnat synliga avtryck uppe på de bergstopparna som nu är kritvita av bländande nysnö. Skyfallet har fått naturen under snögränsen att fullständigt explodera och alla lövträd har slagit ut över en natt. Detta ger ovanligt tydliga kontraster, den absolut vita nysnön ovanför 1800 meter och de ljusgröna sluttningarna precis nedanför. Det är verkligen en extremt markerad gräns och det är väldigt vackert.

Byn är död. Skidsäsongen blev aldrig av på grund av de Covid-restriktioner som förbjöd liftarna att snurra och det är fortfarande lite tidigt för mountainbike-cyklisterna. Så om man vill vara fullständigt ifred och varken se några människor eller bilar så rekommenderar jag Chatel i början av maj, i synnerhet under en Covid-pandemi. Det finns ytterst få ställen i mittersta Europa där man kan känna sig lika ensam. Här finns knappt ens internet, våran uppkoppling är så snigelaktig att det händer, eller rättare sagt inte händer, att älgarna som normalt är väldigt sävliga djur inte rör sig alls. Det kallas på modernt språk att datorbilden stallar. Uppkopplingen här i bergen klarar inte ens av att visa SVT-Play. Det känns som om allt är dött men det är ändå väldigt vilsamt, för oss som är på ständig semester. Men man måste ha mycket tålamod vid datorn.

Älgarna verkade också vara på semester, eftersom jag var så upptagen igår och vi dessutom hade ett långt självförvållat strömavbrott hade jag bara tid att ratta in älgvandringen en enda gång under dan och då var det faktiskt två som simmade. Men när jag tittade på sammandraget på kvällen visade det sig vara det enda som hade hänt. Idag är det bye-bye till älgarna och redan åtta på morgonen började SVT visa ett långt sammandrag av vad som hade hänt under hela säsongen. Det har inte varit särskilt spektakulärt men ändå rätt mysigt att kolla på den svenska naturen. Det ger mig en sorts återkoppling till mitt ursprung, jag är ett barn av skogen. Tack vare min morfar Gustaf som alltid tog mig ut på sina didaktiska promenader.

10/5   Chatel   ihållande regn +12

Det var bättre förr, det räcker att titta på älgstatistiken. Ända sedan 2007, alltså långt innan TV-inspelningarna började, så har folk samlats några veckor i Kullberg vid Ångermanälven för att räkna hur många älgar som simmar över. Rekordet för en treveckorsperiod (18/4-30/4) är från 2011 och lyder på 206 stycken. Årets notering på trettionio älgar under tre veckors sändning är ett riktigt bottennapp, frågan är om SVT tänker satsa på detta projekt ett år till. Nästa fråga är varför älgarna inte kommer längre, jag har varit inne på chatten med programmets expert men det enda han säger som liknar en förklaring är att vattenståndet varit extremt lågt och att det då finns många andra ställen där det är enkelt att ta sig över.

Även om det inte var mycket liv och rörelse ute i älgskogen så var det ändå rena Trafalgar Square jämfört med Chatel en dag som idag med detta oupphörliga regnande. Igår när det var fint hade vi sett 3-4 vandrare och ungefär lika många cyklister, men idag : nada och intet. Knappt ens en bil som körde förbi. Vi gav oss likväl ut för att handla, i lördags när vi kom upp var det storhelg så vi hade levt på det haft med oss och det som vi hittade i skafferiet. Det går ett tag men förr eller senare måste man ha tag i en affär. Eftersom vi har bjudit en en massa folk till Cremières på flygar-torsdan så köpte vi upp oss på bland annat en massa ost och korv. Det är billigare och bättre i Frankrike, i synnerhet billigare.

Vi får ju fortfarande inte vara här längre än tjugofyra timmar men trots att ingen verkar bry sig så försöker vi ändå ligga lågt och alltid köra in vår Schweiz-skyltade bil i garaget. Även om jag var ute i våran djungel halva dan igår för att såga och klippa ner de kvarvarande cypress-liken till hanterliga småbitar så syns jag inte från vägen. Vi bor som Törnrosa bakom en tjock mur av växtlighet. I morgon har jag tre sprängfulla säckar med trädgårdsavfall att köra till byns soptipp. Det är förmodligen onödiga försiktighetsåtgärder att försöka hålla oss dolda, vem som helst från kommunen kan se att fönsterluckorna är öppna och det kommer rök från vår skorsten. Frankrike kommer att släppa sina reserestriktioner nästa vecka och det verkar som om det även kommer att gälla gränspasseringarna. Ordspråk nummer 49 : Nu har vi gått över gränsen igen.

11/5   Chatel   regn +10

Vilken himla tur att jag hann (och orkade) ta hand om alla de nedsågade cypresserna i förrgår medan det ännu var helt torrt, jag har inte lust att tänka på den gröna ruttnande tunga sörjan som hade bildats om detta berg av gamla grenar och blad fortfarande hade legat ute i regnet. Så var det roliga antagligen slut för GAIS, igår förlorade de sin första match och tappade serieledningen och nu lär det enligt erfarenhetens alla regler bara gå utför. De lär snart befinna sig i bottenträsket och kämpa för att inte bli nedflyttade och då är allt som vanligt igen. Men det var kul så länge det varade.

I dessa tider är vi lyckligt lottade som har två boställen att välja mellan, tyvärr ligger de inte i samma land vilket har varit lite problematiskt. Ännu idag befinner vi oss här i Chatel fullständigt illegalt. Det märks att människan har ett förflutet som nomad och gärna vill förflytta sig då och då. Bara för att vara på en annan plats och se andra vyer. Det är därför som priserna på semesterbostäder når astronomiska höjder, både i Sverige och här nere. När folk inte kan resa, knappt ens i det egna landet, när folk är trötta på att stirra på tapeten i sin lägenhet inne stan och när de inte står ut längre varken med sig själva eller någon annan så måste de ut och röra på sig. Det så kallade "landet", var det nu ligger, har blivit ett efter-traktansvärt paradis.

Med det lilla ordet "här" menar jag alltså det gamla trächalet som min svärfar köpte 1995 precis på fransk-schweiziska gränsen för att ha en plats där familjens tre generationer kunde samlas och idka vintersport. Det fungerade bra några år men sen tog hustruns första äktenskap slut, hennes mamma vägrade åka till bergen och hennes pappa fick problem med synen och vågade inte köra några längre sträckor. Det var först när jag flyttade hit som vi, eller åtminstone jag, började åka till huset igen. Då hade det under tio år utnyttjats väldigt spar-samt. Trots att jag fick jobb var jag ofta ledig och eftersom vi då bodde mitt i Lausanne så åkte jag upp själv för att få lite lugn. Dessutom åkte vi upp tillsammans nästan varje helg.

När jag talar om denna vår tillflyktsort har jag svårt med vokabulären, åker vi till landet, till stugan eller till bergen? Inget passar in. I Chatel fanns en gång åttiofem bondgårdar, nu finns det bara fem kvar. Resten är rivna eller omgjorda till turistlägenheter. Byn har blivit en liten stad med 5000 bofasta och 20.000 turistbäddar. Vårt hus som förut låg utanför byn är nu helt omgärdad av hyrstugor och lägenhetshotell. I lilla Cremières finns drygt trettio hus och ungefär hundra invånare och en massa kor överallt. Någon har räknat ut att det i den till ytan väldigt stora kommunen Puidoux bor 1800 personer och nästan 6000 kor. Så när vi åker upp till Chatel kan vi inte säga att vi åker till "landet", vi åker snarare från "landet" och upp till stan.

Inte heller kan vi säga att vi åker till "stugan", huset ligger på en stor enskild och trädbevuxen tomt och har tre våningar och tio sovplatser. I Cremières äger vi tillsammans med tre andra lägenhetsinnehavare varsitt våningsplan i en gammal bondgård. Nivåskillnaden är inte enorm, det skiljer 500 höjdmeter mellan våra två bostäder, men bergen är förstås högre i runt omkring Chatel. På vägen upp kör vi förbi "Dents de Midi" som har sju taggiga toppar, alla strax över 3000 meter, och när vi tittar ut från vår balkong ser vi Mont Grange vars topp ligger 2600 m. över havet. Nere i Schweiz har vi "bara" Mont Pélerin (1100 m) på gångavstånd. Så det minst felaktiga uttalandet om att åka till Chatel blir trots allt att "åka till bergen".

12/5   Chatel / Puidoux   halvklart +5 / sol +16

Vi vaknade tidigt, tyvärr inte av den solstrimma som letade sig in i sovrummet utan av två envisa gräsklippare på granntomten. Grannhuset ägs av en rik engelsman som kommer hit högst en gång om året, resten av tiden är det lyxrenoverade huset till uthyrning. Det är dessa fastighetsägare som försörjer hälften av byns yngre befolkning som alla är anställda som städerskor, trädgårdsarbetare eller hantverkare. Om det i deras kontrakt står att trädgården skall klippas i maj så gör de det (come rain or shine) oavsett om det kommer några gäster eller inte.

En gnutta morgonsol och två ilskna getingtrimmers som skulle kunna väcka en död börjar sin ljudtortyr. När man efter ett tag tror att allt är över så kommer två lika högljudda "sufflöser" för att försöka blåsa bort allt gräsavfall. Ungdomarna av idag har inte ens sett en (ljudlös) räfsa på vykort. Vi mindre förmögna husägare hör förstås till de modesta varelser som måste städa, reparera och sköta trädgården helt för egen hand, så länge vi nu orkar.

På vägen ner "från bergen" stannade vi till ett tiotal gånger för att bland annat handla på oss det sista inför vår bjudning i morgon. Frågan är om vi kommer att kunna vara på terrassen eller inte, dagens väderprognos är inte särskilt positiv, varken "rain" eller "shine" men något svalare än idag. Jag tvivlar på att vi kan sitta ute. Vilket är lite synd nu när naturen är så vacker, allt regnande har fått växtligheten att explodera och vattenfallet är verkligen magnifikt. I potatislandet växer det så det knakar, även på ställen där jag inte har satt några potäter. Jag måste ha missat att gräva upp några plantor sent i höstas, trolig orsak: att blasten redan hade multnat bort och det inte längre syntes var jag hade planterat. Och att jag inte längre kom ihåg. Ordspråk nummer 50 : Än har jag inte satt min sista sättpotatis.

13/5   Puidoux   regn och sol +8 och +14

Kristi flygardag började med ihållande regn hela morgonen, när klockan var tolv och det fortfarande spöregnade hade jag inte satt en enda spänn på att vi två timmar senare skulle få se solen. Men det var inte första gången som jag tvivlat på en väderprognos som sedan kom att visa sig fullständigt korrekt. Våra inbjudna som framtill dess hade suttit och värmt sig framför braskaminen tog sina glas och drog sig gemensamt ut på den tomma terrassen som jag hastigt och lustigt fick möblera. Det kändes väldigt spartanskt ute på balkongen när jag i väntan på de stora arbetena hade plockat undan varenda blomkruka. Ingen verkade bry sig utan alla var otroligt nöjda med att få värma sig i solen istället för framför elden, och som lök på våra laxpatéer fick vi dessutom en strålande utsikt över sjön och de vita bergen.

Det gjorde gott åt vår avsaknad av sociala möten att idag på en och samma gång få träffa så många gamla vänner. Det märktes även att detta vårt traditionella Himmelsfärds-meeting kanske till och med var mer uppskattat i år än tidigare, just därför att gästerna också fick möjlighet att träffa sina gamla bekantskaper som de inte hade sett på ett bra tag. Alltså blev det ett trevligt möte för alla och envar där vi fick glädjen att känna oss lite grann som katalysatorer. Det är aldrig fel med en liten fest och när gästerna är så tillfreds att de genast underhåller varandra så är det lätt att vara värd. Alla ville naturligtvis ut och ta kort eller spela in en liten video på vattenfallet som visade sig från sin allra bästa sida. Efter trädgårds-promenaden gav det mig en speciell tillfredställelse att få bjuda på ett glas i min vackra vinkällare. Med sina takbjälkar från 1750, sina murstenar och sitt grusgolv. Och sitt Lavaux-vin.

14/5   Puidoux   mulet +12

Det var en helt underbar solig morgon som tyvärr inte varade särskilt länge utan försvann bland moln och dimma plus några regnstänk. Tråkvädret var tillbaka. Dimbankarna över sjön passade bra till mitt själstillstånd när jag gick och dammsög det stora lager av smulor som låg över vardagsrumsgolvet. Den plockmat som vi bjöd på är nästan omöjlig att äta utan att det blir en massa rester på golvet. Det var verkligen dagen efter och ikväll skall vi återigen på galej, fast nu är det vi själva som är bortbjudna. Fest två dagar i rad är något som vi inte längre vana vid, pandemi eller ej.

På kvällen tog vi tåget in till Lausanne och hälsade på min bonusdotter Adélie och hennes pojkvän Greg. Han är några år yngre än tösen och fyllde trettio idag, tänk vad längesen det var som man firade sin trettioårsdag. Det blev en riktigt rolig afton, sonen Cyrille var också där med sin flickvän Julie och vi åt väldigt gott, Adélie har gjort stora framsteg i köket. Till maten hällde vi förstås i oss stora mängder gott franskt vin, Adélie har svårt för det schweiziska och Greg struntar i vad han dricker, han tycker bäst om öl. Jag som kommer från ett land där det inte odlas vin är helt såld på de inhemska dryckerna, särskilt då det vita Lavaux-vinet gjort på Schweiz nationaldruva Chasselas. Jag har svårt att förstå att det finns folk här nere som INTE tycker om denna klassiska brygd som nästan alla schweizare har insupit med modersmjölken.

Vi hade så himla skoj att vi höll på att missa sista tåget hem, nu när alla barer, diskotek och nattklubbar fortfarande är stängda har järnvägen dragit in de två sista nattavgångarna, även fredagar och lördagar. Det höll på att kosta oss en svindyr taxi ut på landet, vi är verkligen inte vana vid att behöva åka hem redan vid midnatt. Nu när vi för en gångs skull var ute och roade oss. Halvspringande med andan i halsen slängde vi oss på tåget just innan avgång. Det är trots allt orättvist, det finns ju andra än diskotekungdomar som vill vara ute sent på en helg-kväll. Även vi borde väl kunna ta ett sent tåg hem, eller föredrar de att vi tar bilen och kör på fyllan ?

15/5   Puidoux   regn +9

Det var längesen vi varit såna nattugglor och vi gick inte upp förrän vid tolvtiden. Jag skippade "De fem tibetanerna" och det berodde snarast på att det redan var eftermiddag och inte på vad jag hade druckit för jag kände mig faktiskt ganska fräsch och utvilad. Det var inte heller igår som jag har lyckats sova så länge, normalt vaknar jag senast klockan nio. Vädret var inte särskilt inspirerande och vi hade absolut ingenting inplanerat så dagens aktiviteter inskränkte sig till läsning och TV-tittande. Det var skönt att vila ut efter två dagars "intensivt" festande, och levern fick också lite semester, något mera vin var inte att tänka på idag.

Det spöregnade hela dan så det blev inte ens någon liten promenad, men vi hade fått ganska mycket motion igår när vi rusade genom Lausanne för att hinna med vårt tåg. Jag läste ut den senaste Robicheaux-deckaren av James Lee Burke och började en annan av Peter May som utspelar sig på ön Lewis i Hebriderna. Sen blev jag sittande en lång stund framför datorn och försökte förstå mig på hur min nya blogg fungerade. Inte så lätt för en gammal man. Dagen försvann förvånansvärt kvickt, vilket är ganska naturligt om man inte går upp förrän vid middagstid då halva dan redan försvunnit.

Vi stack inte ens ut nästippen i det tunga regnet, eftersom vi inte varit hemma igår kväll så var vedkorgen fortfarande full och i kylskåpet fanns lite grönsaker, ägg och en del rester från våran egen fest i torsdags. På kvällen blev det fotboll, först visade BBC den engelska cup-finalen där jag i brist på United's medverkan uppbådade lite entusiasm för Leicester, dels för att de tidigare aldrig hade vunnit en FA-cup, dels för att de nu äntligen vann mot Chelsea som jag inte alls tycker om. Den andra matchen var mindre rolig, Lausanne förlorade stort och missade chansen att få kvala till Europa-ligan i höst. Det hade varit roligt om de hade kunnat få någon internationell match nästa säsong, då hade till och med jag kunnat tänka mig att gå och titta på fotboll igen. Jag har fortfarande inte sett en enda match på deras nybyggda arena.

16/5   Puidoux   regn +8

Regnet hade inte upphört helt och hållet men det var inte lika kraftigt som igår, och det var fortfarande helmulet och dimmigt. Jag vaknade tidigt av att granntjejen ovanför klampade runt som en elefant, normalt sover hon alltid länge men idag skulle hon åka tillbaks till hemlandet Portugal som nästan är smitt-fritt. Hon skall vara borta i drygt två veckor och det blir som en riktig semester även för oss. Hon har jobbat hemifrån i snart ett år och eftersom hon inte har några vänner eller fritidsaktiviteter innebär det att hon varit hemma i ett sträck sen förra sommaren. Och vandrat runt på det lyhörda golvet med sina tunga och knarrande steg. Till och med vi som är pensionärer och som mer eller mindre levt i karantän åker hemifrån betydligt oftare än hon. Vi blev så bortskämda av de förra ägarna som tillbringade tio månader om året i sitt hus i Frankrike. Ordspråk nummer 51 : Hemma bra men borta bäst (åtminstone vad det gäller bullriga grannar).

Ibland slutade det helt att regna och såg ut att hålla upp, men lagom till att vi fått fram regnkläder och stövlar hade det börjat stänka igen. Det var faktiskt över en vecka sen vi tog en promenad så till slut beslöt vi att trotsa regnet, vi hade ju allt som behövdes för att komma hem något så när torrskodda. Faktum är att det var väldigt skönt att få röra på sig lite grann och på hemvägen gick vi ner i bushen längs med våran bäck "La Salenche" och hittade massor av ramslök. Bladen började bli lite för stora och hårda men i gengäld fanns det massor av blomknoppar som min allmänbildade fru har kommit på att man kan plocka och lägga in i ättikslag. Det blir ungefär som kapris med vitlökssmak och passar utmärkt till gravlax. Som vi åt på rågbröd som aperitif innan middagen. Dock än så länge utan ramslökskapris, de små knopparna behöver ligga till sig.

17/5   Puidoux   regn +8

Det går från värre till värst. Jag gick och la mig ganska tidigt med min deckare och damernas CL-final mellan Chelsea och Barcelona på mobilen som låg uppvikt på täcket framför mig. Matchen intresserade mig egentligen bara eftersom den spelades på Gamla Ullevi i Göteborg, men det blev ganska roligt eftersom Chelsea gick och förlorade IGEN, med hela 0-4. Plötsligt höll jag på att ramla ur sängen, jag trodde det var ett flygplan som hade kraschat ute på gatan. Men det var åskan som slog ned, så himla nära att blixtarna lyste igenom de stängda fönsterluckorna. Det kom 4-5 enorma smällar och sedan började ett skyfall som jag sällan sett maken till. På några sekunder förvandlades gatan utanför till en bred brusande flodvirvel som förde med sig en massa grus och allehanda grenar. Jag blev nästan rädd att denna malström skulle dra med sig någon av de bilar som alltid står parkerade ovanför det lilla torget.

Denna så kallade vår har varit den kallaste och regnigaste sedan jag flyttade ner till Schweiz för elva år sedan. Jag blev så förvånad när jag kom hit och ofta kunde sitta ute och sola redan i januari. I mars var jag för det mesta brun som en neger, om man nu får lov att göra dylika jämförelser. Idag vräker det iskalla regnet ner. När jag tittar ut genom mitt stora vackra fönster ser jag varken sjön eller bergen. I dessa deprimerande tider hade det varit aningen lättare att leva om vi åtminstone hade haft en gnutta tur med vädret. Jag kan inte plocka ut cykeln i detta eviga regn och att bada är otänkbart. När sportanläggningarna fick lov att öppna för några veckor sen drog den lilla staden Nyon igång sin utomhusbassäng och det blev en jättesuccé, men det var så kallt att de även fick starta upp värmepannan från sextiotalet. Den fick jobba på högtryck och det höll bara i en dryg vecka, sen rasade anläggningen så nu är bassängen stängd igen.

Förr om åren kunde vi sluta elda i braskaminen i början av april, nu är vi i mitten av maj och vi gör av med katastrofalt mycket ved och ändå går vi omkring och fryser. Tomatplantorna som vi brukar få i jorden innan förste maj har vi inte ens inhandlat än. Jag läste just på internet att min simbassäng nere i Chexbres dit det tar fem minuter på cykel faktiskt har öppnat idag, det var väl planerat sedan länge eftersom maj alltid brukar vara en fin och varm månad. Folk har klagat på att den tidigare inte öppnat förrän i juni och att det varit tråkigt att inte kunna gå dit när det oftast varit så vackert. Men den är inte uppvärmd och vem kan tänkas ha lust att simma nu i denna kyla och detta regn. Jag kollar förtvivlat på väderprognoserna men det verkar inte bli något bättre förrän tidigast nästa vecka. Samtidigt läser jag en intervju i GT med en palestinsk fotbollsspelare som har sin familj kvar i infernot där nere och som tycker att vi kanske inte borde lipa så mycket över att de inte får resa eller att det regnar. Han har naturligtvis rätt.

18/5   Puidoux   sol och regn +13

Jag var dödstrött hela dagen, jag hade sovit så himla dåligt. Det började med att jag som vanligt var uppe och kissade mitt i natten. Jag har inga problem att somna om men nu hade jag fått en pytteliten sticka i utsidan av ena foten och hur jag än vred och vände på mig så lyckades taggen alltid vidröra täcket eller madrassen. Varje gång detta hände vaknade jag till på nytt, halv sex hade jag fått nog och gick upp på toaletten och tände varenda lampa.

Med hjälp av ett förstoringsglas såg jag taggen men den satt så illa till att det var svårt att komma åt och få rätt vinkel med en pincett. Jag skulle behövt varit en fakir som kunde vända och vrida på benen hur som helst. Till slut fick jag nog och tog och blötte en stor kalabrisk pimpsten, jag gnuggade som en galning och när nästan allt ytligt hudlager var borta så hade stickan följt med. Efter detta var jag så vaken och uppjagad att det tog ytterligare en timme innan jag äntligen lyckades somna en stund. Ordspråk nummer 52 : Sticka i foten? Du skulle varit med under franska revolutionen.

Ibland lönar det sig att klaga, mot alla odds och prognoser så sken solen idag och det var några grader varmare. Dock inte tillräckligt för att jag skulle ha lust att åka till bassängen i Chexbres och springa runt i badbyxor. Och jag vet inte hur länge det dröjer innan det börjar regna igen. Men det var i alla fall trevligt att leta fram mina solglasögon som jag inte hade använt på ett tag. Idag skulle vi åtminstone åka och handla, det var slut på i stort sett allting så vi hade inget val. Jag åt till och med knäckebröd till frukost eftersom det inte fanns en enda liten bit vanligt bröd kvar.

Efter vår handlingsrunda började regnet igen men vi hade åtminstone varit utanför dörren ett tag vilket var mer än igår. Resten av dagen gick i moll och dur, först hade vi ett avgörande möte med agenturen som förvaltar vår bostadsrätt. Vi var tvungna att ta ett beslut angående det spruckna betongtaket och vattenläckan, grannen kan inte utnyttja sitt sovrum och vi inte vår terrass så länge det inte är reparerat. Efter långrandiga diskussioner kom vi fram till att mitt och hustruns alternativ med att fortsätta med en hartsbeläggning var det enda möjliga, bland annat p.g.a. diverse legala aspekter. Den konkursfärdiga portugisiskan och den stormrika snåltanten ville inte ens att försöka förstå varför men till slut röstade de ändå "rätt". Alltså bör arbetena snart komma igång. Sedan förlorade GAIS igen. Ordspråk nummer 53 : Man kan inte vinna alla slag.

19/5   Puidoux   halvsoligt +11

Två soliga morgnar i rad, sällan sett denna regniga maj. Snabbt som ögat plockade jag ut min cykel och rullade ner till Vevey för att lämna in min aktiedeklaration på det lokala skatte-kontoret. På de åtta kilometer som det är ner till denna vår närmaste stad behöver man knappast ta ett enda tramptag, höjdskillnaden är nästan 400 meter. Det är värre när man skall hem, då är det bara uppför. Ändå envisas jag med att använda cykeln när det är möjligt, och det är verkligen inte ofta. Jag är så himla trött på att ALLTID behöva sätta mig i bilen vad man än skall göra. Det var visserligen så kallt att jag fick ha en mössa på mig men annars är det en lagom utflykt Vevey t/r. Det rullade in en kolsvart molnmatta västerifrån men jag hann precis hem innan de första dropparna föll.

Min enorma fikonkaktus som jag har nere på vår stenlagda gård hade vikit sig igen. den är ungefär 1m50 hög och så himla tung att den ofta bryter av de långa bambustavar som jag använder för att staga upp den. Detta hade redan hänt i förrgår och det var förmodligen när jag höll på att resa den som jag hade fått någon av dess ultrasmå taggar i min strumpa. Och som sedan hoppade över till min häl på kvällen när jag klädde av mig. Idag var det samma visa och nu rev jag bort all bambu och drog ner två rejäla metallstänger i den stora krukan. De kom säkerligen från någon närbelägen vinodling men det är inte jag som har stulit dem. Efteråt hade jag 5-6 små vita stickor på högerhanden, så ynkliga att man inte ens ser de med blotta ögat, man måste ha ett starkt förstoringsglas. Man märker de enbart när man råkar vidröra något, jag förstår inte hur dessa kaktusöron vars "vanliga" taggar är stora som tretumsspik även kan ha fullt av dessa osynliga små nålar.

Dagens stora nyhet råkade jag upptäcka på eftermiddagen då jag först fick ett mail från STIM om att de idag delade ut ersättning, jag slängde genast mailet eftersom jag ändå aldrig får några pengar. Men av någon okänd anledning ångrade jag mig och loggade faktiskt in på deras hemsida för att kolla min eventuella ekonomiska status. Döm om min förvåning när det visade sig att jag hade fått hundra spänn, jag dubbelkollade med min internetbank och mycket riktigt fanns där 100 kronor insatta från STIM. Efter 50 års låtskrivande är detta den första gången någonsin som jag får någon kompositörsersättning och jag vet inte ens varför. Men här skall det firas!! Ordspråk nummer 54 : Den som väntar på pengar från STIM väntar alltid väldigt länge.

20/5   Puidoux   mulet +9

Mulet igen och fortfarande svinkallt. Enligt prognosen kommer vi att ha liknande väderlek ytterligare minst en vecka. Vilket innebär att vi bara har haft en enda helsolig och varm dag denna hemska månad. Det var uppe i Chatel och då jag höll på hela dan med att såga upp fallvirke och spillved. Som vanligt börjar jag dagen med mina fem yogaövningar, denna rutin har blivit en naturlig del av min vardag. Helgdag också för den delen. Det gör mig gott och får mig att tänka på en träningsguru som jag läste om i Se och All-Sport när jag var liten. Vem minns väl Arne Tammer idag ? Ordspråk nummer 55 : Ge mig en kvart om dagen.

Vi fick som tur var en solglimt idag också och vi skyndade oss ut i trädgården. Vi hann både med att göra en massa nytta och att gå en riktigt lång och härlig promenad innan det mulnade på igen. Det växer så det knakar efter allt detta regnande och även om det fortfarande är kyligt kan vi nog snart börja att både så och plantera de lite känsligare grönsaksorterna. Min vattencistern är sprängfylld och väntar bara på första torrperioden för att dra igång bevattningen och färskpotatisen till midsommar är i det närmaste garanterad. Så trots en viss försening ser det ut att bli en bra odlingssäsong.

Vi fick ett lite oväntat besök på kvällen men klockan var var bara halv åtta så det gjorde inget. Min fru hade beställt två kartonger vin från en ung kvinnlig vinodlare nere i Valais-dalen ungefär 150 km söderut strax norr om den italienska gränsen, än en gång utan att ha haft någon möjlighet att provsmaka det innan. Detta gjorde inte heller något, vi började köpa deras vin redan för femton år sedan när det var pappan som skötte butiken så vi visste precis vad det var i flaskorna. Det kom en liten anställd italienare med en skåpbil och levererade direkt vid dörren, sen var det bara att bära ner kartongerna i våran vackra vinkällare med stenmurar, träbjälkar i taket och grusgolv. Husets äldsta rum från 1750 och min underbara "Carnotzet".

Även om källaren är liten så har jag inrett en liten mysig där man kan sitta och smaka. När pandemin slog till blev alla vinprovningar där vi normalt köper vårt vin inställda. Då hade vi över 500 buteljer på lager vilket var lite för mycket. Drygt ett år senare är vi nere runt 350 flaskor vilket är mer lätthanterligt och tar mindre plats. Men jag måste likväl hålla reda på alla sorter och årgångar så varje gång det rör på sig måste jag uppdatera mina register, jag har två olika eftersom vi inte är överens om hur vi skall sortera. Hustrun vill börja med färgen på vinet, sedan regionen, därefter odlaren och sist årgången. Jag tycker precis tvärs om. Extra jobbigt blir det när vi, som på flygardan, hade många inbjudna som dricker väldigt mycket men som samtidigt nästan mangrant har med sig varsin ny flaska. Då blir det mycket att göra för den lille pedantiske bokhållaren.

21/5   Puidoux   regn +11

Idag var det dags för min käresta att få sin andra Covid-vaccinering så hon hade ställt väckarklockan för att komma upp i tid. Vilket som så ofta fick till följd att jag sov väldigt dåligt. Regnet öste ner när jag körde henne till stationen och hon var lite nervös. I själva verket är hon precis som jag en rabiat vax-motståndare men eftersom hon snart måste ta sig till Frankrike för att försöka få in sina drygt 90-åriga föräldrar på ett hem så vill hon inte riskera att det är hon som smittar ner de gamle. Hennes oro beror på att hon åkte på en hemsk period av bältros några år innan pensioneringen då hon var sjukskriven i två månader. En icke negligerbar bieffekt, särskilt efter den andra sprutan, är att vaccinet kan väcka liv i bältrosen som aldrig försvinner helt utan alltid ligger slumrande i kroppen.

När min fru åkte på denna extremt smärtsamma och obotliga sjukdom var hon väldigt pressad på jobbet, cheferna i Zürich krävde allt större vinst och barnaföderskorna krävde allt mer personlig omvårdnad och fler "fringisar". För mammorna var det viktigaste att de fick känna sig priviligierade och kunna skryta på fucking Fejan om sina fantastiska upplevelser. Barnet var bara något nödvändigt ont som absolut inte fick göra ont. Som chef för en svindyr helprivat förlossningsklinik där aktieägarna ständigt ville ha större utdelning var hon klämd mellan två sköldar. Bältrosen satte sig i vänster höft och gick ner längs benet ända till vristen. På nätterna hade hon ibland så fruktansvärt ont att jag för första och enda gången var tvungen att lämna den äktenskapliga bädden och sova i gästrummet. Så jag förstår att hon absolut inte vill få tillbaks denna hemska bältros.

På tal om sjukdomar. Jag läste på nätet att Elon Musk säger sig ha Asbergers syndrom. Han och Greta. Det verkar vara något som går, som vi sa på min tid. Det finns vad jag vet inget vaccin än men troligen har jag åtminstone inte detta syndrom även om mina egna symptom passar in på allt det som Musk beskrev när han radade upp sina problem. Jag har väldigt specifika intressen, jag vill följa rutiner, jag tolkar ibland saker ganska bokstavligt och har svårt eller ingen lust att förstå och anpassa mig till en del sociala sammanhang och samspel. Jag är nog en sorts light-autist som föredrar att kalla sig artist. Även om inte det heller är sant.

22/5   Puidoux   sol +14

Igår hade vi en lång, lång dag då regnet inte upphörde en enda minut, ganska anmärknings-värt. Idag har vi visserligen sett en del moln runt sjön men för övrigt har det varit soligt hela tiden. Även det ganska ovanligt. Vi flyttade ut ett litet bord och kunde till och med sitta ute på vår tomma terrass och inmundiga vår lilla apero, något som inte hänt för ofta i år. Vi hade gått en lång härlig promenad helt befriad från turister, jag vet inte vart de tagit vägen. De som hade ett hus i bergen var förmodligen där och de andra satt på någon uteservering nere vid sjön, idag var det helt plötsligt ingen som ville promenera uppe på höjderna. Så vi kunde njuta av tystnaden och rofylldheten av att varken ha fotvandrare, bilister eller cyklister som störde oss. Vi var helt ensamma.

Jag stötte jag ihop med snåltanten som håller på och tömmer sin grottbostad i undervåningen. Hon har redan beställt en flyttbil till nästa månad som skall köra ner möblerna till det stora huset i södra Frankrike. Hon vägrar att inse att vi inte hade något val i den inflammerade konflikten mellan något billigare tjärlager+keramikplattor och aningen dyrare hartsisolering. I själva verket är det byggnadslagen som säger att om man höjer terrassgolvet med 5 cm keramikplattor så gäller dagens nya norm och då måste vårat säkerhetsräcke vara hela 15 cm högre än nu. En extra kostnad som gör att hennes tjär/keramik-idé tvärtom blir väldigt mycket dyrare. Skulle vi strunta i att bygga om fallskyddet bryter vi mot lagen och riskerar i så fall dryga böter. Och våran rådgivande förvaltare riskerar sitt goda rykte i bostadsrättsbranschen.

Men enligt henne är det mitt fel, det är jag som varit diktatorisk och bestämt eftersom jag inte tycker om ömtålig keramik, eftersom det blir oerhört svårt att hålla rent från löv och snö och eftersom det är jag som riskerar att tappa fotfästet på de hala plattorna när jag skottar. Jag riskerar även livet om jag skulle råka halka över kanten, det är trots allt fjorton meter ner till den stenlagda innegården där jag slänger ner snön. Så för en gångs skull är det skönt att ha lagen på sin sida, men det vore ännu bättre om detta kunde gå in i skallen på vissa envetna fruntimmer. Det skall nästan bli skönt att hon flyttar även om vi mister en verklig kraft i trädgårdsarbetet, hon är den enda i förening som verkligen har gröna fingrar.

23/5   Puidoux   sol +13

Det regnade mycket i natt men när jag gick upp hade det redan torkat upp och dagen blev lika vacker som igår. Eftersom det blåste lite kyligt gick dagens promenad ner genom vinodlingarna som börjar bli verkligt vackra. Innan jag la mig igår hade jag ett maratonsamtal på två timmar med min syster. Det händer då och då när jag pratar i telefon med barn eller vänner att jag har glömt en del svenska ord. Men jag börjar märka att enbart det faktum att jag skriver lite varje dag (på svenska) i denna min dagbok så hjälper det mig att hålla modersmålet levande. Idag hade jag till exempel hållit på att skriva en lång stund och vände mig sedan om för att säga något till hustrun som satt bakom mig. Och råkade helt omedvetet att börja snacka svenska !

Hon förstår visserligen rätt bra men vi har aldrig pratat något annat än franska med varandra. Det är inte bara ordförrådet som blir lidande av att jag nästan aldrig använder svenskan, jag har också börjat få problem med ordföljden. Alla språk har olika sätt att forma en mening och när jag nu till och med drömmer på franska och läser de flesta böcker på engelska eller franska så är det inte så konstigt att jag ibland krånglar till det och inte sätter orden i rätt ordning.

Italienskan skall vi inte prata om, det är det enda språk som jag aktivt och medvetet har studerat, dels på kvällskurser, dels på egen hand. Jag var väldigt motiverad att lära mig språket eftersom det var så många av mina vänner i Kalabrien som varken pratade engelska eller franska. På den tiden åkte jag till Scilla varje år men nu är det snart tio år sen jag var där sist och det mesta av min italienska är tyvärr nästan som bortblåst. Jag märker av att hjärnan också åldras, det blir svårare att hålla isär de olika språken. Det fanns en tid då jag även snackade lite tyska och spanska men nu är det nästan ett problem eftersom jag allt oftare blandar ihop orden. Speciellt svårt är det mellan de romanska språken där orden ibland är nästan identiska, dock ej alltid. Ordspråk nummer 56 : Den som kan för många språk talar alltid med kluven tunga.

24/5   Puidoux   mulet +11

Ännu en lång tråkig dag då det inte händer mycket i vår lilla värld. Annandag pingst är ju inte längre någon helgdag i Sverige men här nere är allting stängt och eftersom det är så kallt sitter de flesta förmodligen inne och huttrar. Grannen under oss berättade att hon redan har slut på sin ved, ändå var det bara 2-3 månader sen hon köpte flera kubik för att det åtminstone skulle räcka fram till sommaren. Men hon är rätt frusen av sig och eldar nästan dubbelt så mycket som vi. Idag har jag inte sett en enda cyklist eller fotvandrare och knappt ens några bilar nere på gatan. En vacker helgdag har vi alltid en strid ström med turister som är ute och kör och en vanlig mulen vardag har vi alla budbilar och hantverksfordon som passerar. Oggi niente (ingenting idag).

Gustav fyller år idag så jag hade ännu ett tvåtimmars-samtal med hemlandet, det kostar inget extra eftersom vi nu har detta tilläggsabonnemang som inkluderar 500 minuter även till utom-schweiziska mobiltelefoner. Det är inte helt lätt att komma upp i 500 min, barnen har sina egna liv och har sällan tid att prata med sin gamla far. När jag ringer är det två gånger av tre som jag inte får något svar. Men det är himla kul när vi väl kommer till skott. Jag har säkert skrivit 10.000 mail i mitt liv och det börjar stå mig upp i halsen, det är roligare att prata, åtminstone för mig som går och tiger dagarna igenom och som behöver hålla igång svenskan.

25/5   Puidoux   regn och sol +8 och +13

Vi gick upp i den tidiga morgonkylan. Min fru hade tid klockan åtta för en Covid-test och jag var redan vaken sedan länge när hennes klocka ringde så det var ingen mening med att ligga och dra sig. PCR-provet gjorde hon i en drive-in belägen i samma industribyggnad som min sedvanliga ölgrossist. Men det var inte läge att följa med dit så tidigt eftersom Amstein öppnar betydligt senare. Hon skall få svar sent i kväll eller i morgon bitti och i övermorgon tar hon tåget till sina föräldrar. Hur länge hon blir borta står skrivet i stjärnorna.

Efter tre helgdagar då vi inte varit och handlat var kylskåpet tämligen tomt, utom på en massa rester. Så vi beslöt att göra en inventering och mixtra ihop något till middagen med allt det som blivit över Det fanns två yoghurt och en bit bröd kvar till frukosten så vi kunde uppskjuta inköpen ännu en dag. När vi fortfarande arbetade var det helt omöjligt för oss att planera längre fram än två dar, vilket innebar att vi var och handlade nästan jämt. Som pensionerade pandemiveteraner har vi förbättrat oss avsevärt, ibland lyckas vi hålla oss borta ifrån affärerna i 4-5 dar. Ordspråk nummer 57 : Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg.

Vädret blev bättre framåt dagen så vi kom ut på promenad idag igen. Men sen blev det TV. Först såg vi klart "Spökgeneralen" av Kurosawa, en jättelång film som vi inte orkat oss igenom igår kväll. Jag trodde mig redan ha sett den men så var inte fallet. Sedan blev det plötsligt lite somrigt i mitt liv, den franska kanalen C8 har som vana att varenda sommar visa samma gamla eftermiddagsrepris, en serie där Bruno Cremer spelar Kommissarie Maigret. Det finns drygt femtio avsnitt men även om det är samma episoder som visas år efter år så gör det mig inget eftersom mitt minne ständigt blir sämre. Det var mycket tack vare Maigret som jag snabbt förbättrade min franska när jag precis hade flyttat hit. Jag var arbetslös hela sommaren och tittade på vartenda avsnitt med en fransk undertext för döva och utlänningar. En skola så god som någon.

26/5   Puidoux   mestadels mulet +15

Som vanligt händer det inget viktigt i mitt trista liv men låtom oss likväl resumera vad som är på tapeten den närmsta tiden. Efter min frus negativa PCR-test igår har hon köpt en tågbiljett till i morgon eftermiddag, hon åker först till Dijon och sover över där en natt hos sin kompis Brigitte och fortsätter sen fredag morgon till sina föräldrar i Bussy, norr om Auxerre i departementet Yonne. För att försöka få in dem på ett hem, tanken är att denna gången accepterar varken hon eller hennes syster några undanflykter, det funkar inte längre att de bor själva och hustrun har sagt att hon tänker inte åka därifrån innan situationen är reglerad. Vi får se om hon lyckas och hur länge det dröjer.

Min förmiddag bestod av diverse inköp, ett multikornsbröd i Puidoux's självbetjäning plus diverse annat som saknades. Min fru var inte intresserad av att följa med eftersom hon ändå snart skall åka bort. Jag kommer naturligtvis att sakna henne, även om vi som Covid-isolerade pensionärer nu har levt klistrade vid varandra i över ett år så kommer det ändå att kännas underligt att vara helt själv. Konstigt nog tycker vi fortfarande om varandras sällskap trots att vårat lilla liv tillsammans är väldigt repetitivt. Sonen kom hit för en sista övningskörning med hans mamma innan hon åker till Frankrike. Det är inte jag som tänker ta upp tråden, därtill är jag alldeles för nervös, vill han fortsatta sina privatlektioner får det bli med hans flickvän som haft körkort i femton år.

På eftermiddagen kom de olika hantverkarna för ett förberedande koordinationsmöte, något som gick rätt snabbt. Alla var positiva och hade en god vilja att få jobbet gjort så snabbt som möjligt. Ställningsbyggarna börjar fredag 11/6 och sedan går takläggarna igång veckan efter, och de tänker hinna klart på en vecka. Vilket skulle innebära att vi har en nylagd terrass klar till midsommar för vår traditionella matjes+färskpotatis. Om vädret tillåter. Min fotbollskväll med Manchester U i Europa-final tänker jag inte berätta om, jag kan bara säga att jag sällan har blivit så besviken. Denna lust att lägga sig ner och dö kommer det att dröja innan jag får ur skallen. Ordspråk nummer 58 : Det är bara att bryta ihop och komma igen.

27/5   Puidoux   mulet +15

Min vana trogen har jag gjort en jättelång lista över allt som jag borde företa mig och eftersom jag kommer att vara helt ensam under obestämbar tid finns det ingen eller inget som hindrar mig från att göra allt detta som jag borde göra. Jag blir faktiskt en smula stressad när jag tittar på allt det som jag har skrivit ner. Och då pratar jag inte ens om C8-kanalen som visar två Maigret-avsnitt varje eftermiddag, det kommer som lök på laxen. Det enda problemet jag inte kommer att ha den närmsta tiden är att fundera över vad jag skall göra. Det enda problemet jag kommer att ha är att verkligen ta mig i kragen och göra det.

Jag körde min älskade hustru till tåget och vinkade av henne, det kändes lite konstigt. Vi har naturligtvis varit ifrån varandra massor med gånger men då har det alltid varit för en bestämd tidsperiod, det var ovissheten idag som var den stora skillnaden. Men samtidigt har situationen för hennes föräldrar blivit allt mer ohållbar, de klarar helt enkelt inte längre att bo helt ensamma i ett isolerat hus långt ute på landsbygden. Särskilt inte som huset är en arkitektritad villa placerad i en sluttning högt uppe på en kulle.

Där finns inget egentligt våningsplan utan alla rummen är på olika nivåer med stentrappor, halvtrappor och avsatser mellan de olika utrymmena. Det var naturligtvis väldigt chict och modernt när det byggdes men det passar illa för två nittioåringar. Hennes mamma har redan ramlat ett flertal gånger, fler gånger än vad hon avslöjar för hon har alltid fullt med stora blåmärken. Hennes pappa som har haft flera mindre infarkter har ett ben som släpar och som inte lyder honom längre, dessutom är han halvblind och har fått svårt att tala. Orden kommer inte ut som han har tänkt sig och det har blivit svårt att förstå vad han säger. Så denna gången måste systrarna få till en flytt innan min fru kan komma hem igen. Huset kan däremot stå som det är, de har inget behov att sälja det nu utan det får bli en senare fråga.

28/5   Puidoux   sol +18

Första dagen på min påtvingade semester, jag sov underbart gott. Igår kollade jag mest på TV, Maigret och hockey. Samtidigt ringde Peter och det blev ännu ett tvåtimmarssamtal, denna gången var det han som ringde upp vilket var bra. För denna månaden har jag redan gjort slut på de 500 utlandsminuter som är inkluderade i vårt abonnemang när jag bland annat har pratat med Rolf, syrran och barnen. När Peter ringer från Sverige är det hans jobb som betalar, firman har sitt huvudkontor i Schweiz så chefen reagerar aldrig på de dryga telefon-kostnaderna.

Jag har så himla mycket att göra, inte bara just nu eftersom jag är gräsänkling men i största allmänhet har jag massor av idéer som jag skulle vilja utföra, om det bara fanns tid. Det känns som hela mitt liv är ett avvägande mellan det jag borde göra (för hälsan eller relationen), det som jag har lust att göra (skriva och komponera), och det som jag måste göra (sova, handla, laga mat, städa). Jag är aldrig ledig, jag längtar inte efter att dö, tvärtom, det finns så mycket som jag vill göra innan jag dör. Men visst vore det skönt, att inte längre ha denna eviga stress, att kunna lägga sig ner till vila en gång för alltid och aldrig mer behöva diska eller skura en toalettholk. Inte så jävla ruttet som alternativ egentligen.

Dagen blev intensiv, först en himla massa olika inköp på tre olika storbutiker i Oron. Det tog en bra stund. Sedan tre timmar i trädgården med att bland annat rensa ogräs, plantera tomatplantor och gå över den halvmeterhöga gräsremsan längs med vår parkering med gräs-trimmern. Gräs är lite överdrivet, det var mest brännässlor. Efteråt höll jag på att svimma flera gånger, för att konstant ha alldeles för höga värden så är det underligt att jag efter varje stor fysisk ansträngning får ett så enormt blodtrycksfall. Det känns inte riktigt bra, förr eller senare måste jag tyvärr gå och träffa en kardiolog.

29/5   Chatel   sol +17

När jag vaknade och öppnade sovrumsfönstret för att vädra hörde jag för första gången i år det stillsamma porlande från dricksvattenfontänen under det stora pilträdet på byns lilla torg. Jag vet inte hur många gånger jag har sett olika reparatörer där för att försöka få igång den lilla vattenstrålen som normalt körs igång på våren när vi inte längre riskerar några frostnätter. Nu hade han åtminstone fått vattnet att rinna men det verkar vara något annat problem, det stora karet fylls inte upp till brädden som vanligt utan det läcker någonstans som gör att vattnet rinner ut på marken bredvid.

Dessa fontäner ser man överallt i varenda liten by och de byggdes från början för att man skulle vattna sina hästar. Det står visserligen skrivet överallt att vattnet inte är drickbart men det är bara för att kommunerna vill gardera sig, alla vet att det är vanligt kranvatten. Vi har till och med ett andra badkar i vår pyttelilla by, den är belägen längs med gatan nedanför byns gamla skola och precis bredvid vår parkering där jag klippte gräset igår. Denna fontän är avstängd men hyresgästerna som bor i den nerlagda skolan har ändå fyllt upp den med vatten och planterat en massa vackra växter, till och med näckrosor. För närvarande simmar där runt ett tjugotal guldfiskar, riktigt fint att se på.

I Chatel var det rena djungeln, drygt en halvmeter växtlighet överallt, men eftersom det inte regnat på flera dar så var det åtminstone torrt. Jag attackerade på stört och orkade precis hålla igång trimmern två timmar i sträck tills bensinen tog slut. Då hade jag nästan avverkat hela sluttningen. Det tog mig tjugo minuter innan jag fick kraft att dra av mig kläderna och kravla in i duschen. Under alla lokor och tistlar hittade jag några jättefina svampar, efter att ha konsulterat internet var jag säker på att det var silkesmusseroner men det kunde även vara flera andra sorter som alla var giftiga. Inte värt att chansa, jag är ingen svampfantast.

Längst upp på våran stora avlånga tomt hittade jag nya plaststolpar med elstängsel för ett gäng kor som normalt höll till på ängen bredvid. Förra året hade vi en getfarmare som hade hägnat in hela vår terräng för att låta sina djur beta i vår trädgård. Polisen kunde "ingenting göra". Dessa inavlade jävla bergsbönder måste ha något fel i hjärnan, de vet exakt på centimetern när var gränserna går, ändå försöker det konstant sno åt sig nya platser för sina kreatur. På bekostnad av oss "sommargäster" som för närvarande inte får lov att komma hit så ofta och så länge som vi vill. Med Covid-restriktionerna kan vi inte vara på plats och kolla när de bryter sig in på tomten för att sätta upp sina olagliga stängsel. För det känns som om polisen här inte bryr sig ett skit, de är på byfånarnas sida.

30/5   Chatel   halvmulet +16

Det fanns många anledningar till varför jag så snabbt ville ge mig upp till bergen, den viktigaste var gräset, det gällde att klippa så fort som möjligt nu när det äntligen var torrt. Det var redan väldigt långt gånget men vid våra tidigare besök hade det varit för regnigt. Sen tycker jag om att vara ensam i vårat kråkslott där jag förvarar de flesta av mina skivor och böcker. När jag nyss hade flyttat ner och för det mesta var ledig så åkte jag ofta hit upp där jag kunde rå mig själv och spela musik så högt jag ville. Det är mycket skönare att vara ensam på riktigt än att vara ensam i ett hus fullt med grannar som man måste ta hänsyn till.

En annan anledning var att finalen i Champions League inte gick på schweizisk TV utan på en fransk kanal som vi bara har i Chatel. GAIS vann för första gången på länge, det var betydligt roligare än CL så med ett halvt öga på TV'n lyckades jag faktiskt skriva en ny låt under matchens gång. Det är väl det som kallas split vision. Efteråt gick jag ut med mitt vinglas på balkongen, trädgården doftade underbart och jag träffade våra fladdermöss som vaknat till liv nu när det blivit varmare och det fanns insekter att äta. Det var ett kärkommet återseende, de bor på vinden så vi är faktiskt sambor.

Sist jag pratade med Gustav så berättade han om sina försök att hitta holkar till de fladdermöss som de varit tvungna att köra bort nu när de bygger om sitt torp. Han vill få de att flytta tillbaka när allt är klart, han påstår att en flygmus kan äta niotusen mygg på en natt vilket kan vara väldigt bra i de sumpmarker där de valt att bosätta sig. Jag hostade hela natten igenom men sov likväl fantastiskt gott, jag hade förmodligen andats in en massa små växt-partiklar. Mina morgontibetaner var inte roliga trots att solen sken in i sovrummet från en molnfri himmel. Jag hade ont i ryggen, i armarna och i knäna, jag borde tagit ledigt men jag är så himla envis. Framåt dagen mulnade det på och blev kallare så resten av denna lugna söndag tillbringade jag i soffan med en bok. Jag hade fortfarande träningsvärk.

31/5   Chatel   sol +18

När jag kommer ner i köket på morgonen för att sätta på kaffet kastar jag alltid en blick upp mot den långa backe som vi kallar vår trädgård. Den ser så ödslig och naken ut nu när den blivit berövad all växtlighet att jag nästan skäms över att ha massakrerat alla dessa underbara blommor som växte där. Däremot uppskattades den snaggade sluttningen av alla små-foglarne, speciellt olika trastvarianter. När det var kortklippt så kunde de hitta massor av insekter som förut hade gömt sig i den halvmeterhöga täta växtligheten.

Men vad skall man väl göra, det viktigaste är inte i första hand att huset verkligen används utan att det ger sken av att vara bebott. Ett jättestort problem i Frankrike och även i Spanien är att det finns en hel befolkning som lever på att ockupera mer eller mindre tomma hus. Lagstiftningen är så svag att det är näst intill omöjligt att få iväg dessa "squatters" när de väl brutit sig in någonstans. Om de förr eller senare ger sig iväg beror det inte på att de blir utkörda utan att det inte finns något mer att äta, dricka, sälja eller förstöra.

Det var måndag morgon och det stora byggnadsprojektet rakt nedanför vårt hus hade kommit igång för fullt. Redan halv åtta höll jag på att ramla ur sängen när de började lossa en massa betongelement från två långtradare rakt utanför vårt garage, de har ännu inte någon byggkran så det var två grävskopor som körde runt och lyfte ner betongklossarna med kedjor runt skoporna. Det blev lite lugnare när avlastningen var klar, och den gråa fina gamla bondgården står fortfarande kvar, min fru har hört från en ingenjör att den tydligen inte behöver rivas, vi får väl se...och de nya husen kommer "bara" att ha tre våningar. Eftersom berget sluttar så brant neråt så skymmer de ingenting, vi kommer knappt ens att se taken. Ordspråk nummer 59 : Bygg ditt hus långt ner på hälleberget (så det inte stör grannarnas utsikt).

Att vara gräsänkling är egentligen inte så förfärligt, jag har till exempel kommit på den ultimata ungkarlssysselsättningen, att utan den minsta skamkänsla eller rodnad på kinden obehindrat kunna lyssna igenom Owe Thörnqvists fantastiska sångkatalog. Jag når inte upp till sko-snörena på mäster Owe, även genier som Taube eller Povel kommer i skymundan. Han är den sanne ordkonstnären och min största förebild vad det gäller sångtexter. Vi har samma syn på hur man kan använda orden till att sätta fingret på en sorts närvaro i det nuvarande, en sorts förståelse i det förbipasserande.

Men hur skall min franska fru kunna sätta sig in i alla kulturella tidsreferenser och ordlekar, även om Owe var den som introducerade amerikanska rock'n'rollen i Sverige så var han ett ordmässigt ett oefterhärmligt och väldigt unikt svenskt fenomen. Även om vi inte har samma musikbakgrund så har jag alltid försökt leva upp till hans rimartisteri. Hans formidabla och precisa hantverk, att alltid hitta små exakta rim, att allting alltid skall rimma, helst så ofta som möjligt och så länge som möjligt. Det finns ingen som någonsin har lyckats att komma i närheten. Jag älskar att rimma och det är tack vare ordekvilibristen herr Thörnqvist.